Inga The Techie

I första delen fick vi reda på hur Priscilla Dunstan kom fram med sin teori att spädbarn har fem olika sätt att uttrycka sig på för att meddela sin omgivning om behov som behöver bli tillfredsställda. Dessa behov är enligt Priscillas forskning reflexstyrda.

De fem ljuden är:
“NEH” Barnet är hungrigt
“OWH” Barnet är sömnigt eller trött
“EH” Behöver rapa
“EAIRH” Behöver få ut gas från tarmarna
“HEH” Barnet är obekvämt. Varmt/Kallt. Blöt blöja

Att lyssna på sitt barn har alltid varit viktigt.

Men det har inte varit känt för alla tidigare att de nyfödda kan kommunicera med sin omgivning.
Spädbarns språk är universellt. Att de låter lika världen över då de är riktigt små beror på att de olika ljuden kommer av reflexer. Dessa reflexer finns från dag ett och kvarstår till barnets tolfte vecka, därefter förändras ljuden.

Det gäller för den som tar hand om barnet, att lyssna in ordentligt på de olika gutturala ljud som barnet gör. En del mödrar/fäder har uttryckt det som att det fungerar som att sätta på en switch. Har man en gång hört barnet kommunicera hunger, så uppfattas det vid nästa tillfälle omgående av mamman/pappan.

Priscilla Dunstan är den som kommit fram med denna teori och har forskat i ämnet under många år.
Priscilla föddes med exakt gehör och har förmågan att ta in andra ljud än vad normalhörande kan uppfatta.

Då Priscilla fick en son upptäckte hon att sonen kommunicerade med fem gutturala ljud som skiljde sig åt. Dessa ljud kunde hon koppla ihop till sonens olika grundläggande behov, såsom hunger, behov av närhet, trötthet, ont i magen, varm/kall.

Den forskning som kommit till stånd har bl a gett dessa resultat:
90% av föräldrarna upplevde en bättre anknytning till deras barn.
50% av föräldrarna fick mer sömn.
100% av förstföderskor sade att Priscillas teknik gav för dem ovärderlig kunskap.

(400 bebisar deltog i det test som utfördes i Chicago. 200 bebisar i Sydney).

Oj, oj, oj, vilken ovanlig skolväg de här barnen har. För att inte tala om riskabel.

En 800 meter lång stålkabel ska ta syskonen till skolan. Floden Rio Negro ligger 400 meter under stålwiren.
Det är så jag hisnar då jag ser barnet haka på sin krok, sätta sig i en repögla och med endast en liten grenklyka i handen som broms. Strax innan ett gummidäck ska ta emot pressas trägrenen mot kabeln för att färden ska avslutas. Det luktar bränd träklyka…

På andra sidan stålkabeln känner systern på kabeln, det är inga vibrationer vilket innebär att brodern är framme. Dags att haka på kroken…

Hemfärden sker på samma sätt, då med en annan stålkabel som är högt belägen.

Alla skoldagar, två gånger om dagen får dessa barn färdas på detta hisnande sätt över floden.

Men vad är det den 11-åriga flickan har i säcken?

Alla har vi väl nån gång lekt med uppställda Dominobrickor eller som jag upplevt, en variant med barnböcker uppställda som Dominobrickor på golvet i ett rum som var 50 kvadratmeter stort. Det var hejdundrande kul.

Den här videon visar på stor uppfinningsrikedom och en härlig lekfullhet…

Titta och njut.

Ja, det sägs att kvinnor kan prata mycket, men inte visste jag att det kunde starta så här tidigt.

Så charmig denna lille musiker är.

Nu då jag sett Rebound kommer jag att tänka på en annan film med Zeta-Jones. En film från 2007.  Handlar om en kock som  får vårdnaden om sin systerdotter.

Den grep tag i mig, som  i ett fast grepp.

Livet är oförutsägbart. En påminnelse om att vi ska ta hand om varandra. Bry oss om familjen, de som vi har nära oss.

Så här kunde det gå till tidigt 1920-tal, enligt Astrid Lindgren. I vissa hänseenden firar vi så fortfarande.

This is how it did look according to Astrid Lindgren in the early 1920’s. Many of the traditions are the same today!

Ok, det är reklam för Evian, men den är så söt att se på.

Ibland blir det bra, ibland mindre bra…